Drottning Silvia och Marianne Bernadotte glänste på röda mattan och kronprinsessan Victoria var vacker i svart.
Bernadotte Art Awards på Grand Hotel i Stockholm blev en angenäm afton med kunglig glans. Kungen var gentleman och tog hand om drottningens skira släp som vinden lekte tafatt med.
Kronprinsessan Victoria strålade.
Pärlband av färggranna gäster trippade in till Grand Hotel.
Farah Diba Pahlavi med barnbarnet prinsessan Noor av Iran
Svensk Damtidnings Johanna Lejon och Margareta Gotthardsson är på plats i Slottskyrkan, där gästerna nu anländer för att delta i lysningsgudstjänsten.
Klockan 11 är det lysning för prins Carl Philip och Sofia Hellqvist. Följ direktrapporten inifrån Slottskyrkan.
Gästerna anländer till Slottskyrkan.
Prins Carl Philips hockeyspelande vän Niklas Anger var en av de första vännerna att anlända.
Även många av Sofias vänner har nu kommit. Även familjen de Geer och Gottlieb, som ju är vänner till kungafamiljen.
I Slottskyrkan spelas just ni fiolmusik medan gästerna tar plats. Det småpratas i bänkraderna och kramas och hälsas. Madeleines bästa väninna Louise Gottlieb blev precis visad till sin plats. Gudstjänsten kommer att inledas med en fanfar, därefter kommer psalm 198 att sjungas.
Här ser affärskvinnan Barbro Ehnbom, grundare av nätverket Barbros Best and Brightest. Barbro Ehnbom har varit Sofia Hellqvist mentor.
Marianne Bernadottes hemliga gåva till Sofia
Prins Carl Philips kusin Gustaf Magnuson och hustrun Vicky kom till lysningen.
På plats fanns även familjens älskade släkting Marianne Bernadotte, vacker i hallonrött. – Jag ska ge dem något väldigt personligt, sa hon till Svensk Damtidning.
Ur hennes George Jensen-påse stack något stort rött upp, men hon ville inte avslöja vad.
De sista gästerna börjar nu komma. Fotograferna står redo. Nu väntas bara hedersgästerna.
Sofia hade lockar i håret och höll sin prins i handen på väg in i kyrkan.
Chris O´Neill kom till lysningen – tvärtemot vad hovet meddelade i går.
Här ser vi familjen, prinsessan Madeleine, Chris och lilla Leonore.
Gudstjänsten leds av överhovpredikant Lars-Göran Lönnermark och pastor i Kungliga Hovförsamlingen Michael Bjerkhagen. Här hälsar de på kungaparet.
Ooops! Sofias vän och frisör Marre och hans fru kom 11 minuter sent till lysningen och sprang upp för slottskyrkans trappor.
Följ direktrapporten här. Vi uppdaterar med massor av bilder och text under dagen.
Klockan 14.00 är det lysningsmottagning för prins Carl Philip och Sofia.
Häromveckan var det dags för ”Årets Rum” på Berns i Stockholm. En gala som prisar årets svenska designers och arkitekter. Grevinnan Marianne Bernadotte var en av dem som Vimmelprinsessan träffade på under kvällen. Se fler foton från festen på Vimmelprinsessans blogg.
Det var svårt att se en tydlig trend. Alla valde olika varianter på hattarna. Från 100-åringen Dagmar von Arbins enkla hårdiadem till kronprinsessans ”Estelle-rosett” med extra allt.
Drottning Silvia körde på en lite mer diskret variant à la pillerburk med flor.
Skir flor prydde också grevinnan Marianne Bernadottes ”lilla röda”. Hatten matchade perfekt hennes dräkten i rutigt.
Modisten Evelina Persson har en rad hattar och coiffer på sitt cv. Och två av kunderna är Victoria och Sofia. Vid riksdagens öppnade, i oktober 2014, bar prinsessorna varsin huvudbonad signerad EVEP som det egna märket heter. Vi kontaktade Evelina för att få ett expertutlåtande om kungligheternas senaste hattval på prins Alexanders Te Deum i Slottskyrkan. Så här svarade hon:
Marianne Bernadotte
– Den här hatten är snygg och klassisk. Och den röda färgen passar henne perfekt. Jag tycker alltid att det är härligt med en färgstark hatt eller coiff.
Kronprinsessan Victoria
– Victorias coiffe är väldigt stilren och elegant. Både vacker och välgjord. Den här är helt klart min favorit.
Drottning Silvia
– Det är en typisk Silvia-hatt. Väldigt elegant!
Hovmarsalk Karolin A. Johansson
– Små enkla coiffer är alltid snyggt. De kan förhöja vilken outfit som helst!
Just nu befinner sig gästerna inne på Nordiska Museet, på Djurgården i Stockholm. Ikväll är det Kungliga Operan och Stockholms konserthus som tillsammans hyllar kungen med en konsert. Bland de finklädda har vi bland annat sett Marianne Bernadotte, Jacob Wallenberg och prins Daniels föräldrar Ewa och Olle Westling.
Hon sitter ofta i hovlogen när hon går på Dramaten numera. Men Marianne Bernadotte rörde sig hemtamt i det mytomspunna huset redan på 1940-talet, när marmorn nästan lyste vit. Hon stod på scenen i en lång rad roller under tio år. Så mötte hon sin prins och livet tog en annan väg. – Det har verkligen varit mycket dramatik i mitt liv, säger hon med så målande röst som bara skådespelare med skolad röst från förr kan göra. Själv säger hon lite avfärdande att det är en yrkesskada. Hon ser ut som en klassisk filmstjärna också, Marianne Bernadotte. Tidlöst skön vid nära 92. Det finns ett skimmer kring henne, en sällsam närvaro som säkert lyste ifrån scenen. – Teatern var på liv och död tills jag mötte Sigvard – då blev han mitt allt, förklarar hon. Från första ögonblicket stod det klart att de hörde ihop. Båda var gifta på varsitt håll men äktenskapen var på upphällningen, de föll båda handlöst för varandra. Det har gått nästan 60 år sedan dess, och vi sitter vid ett avskilt bord på ett värdshus i Stockholm. Sommaren fläktar genom fönstren. Marianne berättar om tillvaron med sina kära och alla engagemang hon brinner för. Livet är ju här och nu, även om Sigvard ständigt finns i hennes tankar. Det har gått fjorton år sedan han gick bort. Hon säger med ett litet leende att han alltid fick henne att känna sig bäst på allt hon tog sig för med. – Vi fick ju ett långt liv tillsammans och var gifta över 40 år. Ingen kan ju leva i all evighet. Det gäller att ta vara på tiden, för den går fort. Det finns både ljus och sorg i hennes ögon. Jag undrar hur hon var som flicka. Hon säger att hon nog var ett fantasifullt barn som längtade fruktansvärt efter sin pappa. Föräldrarna skildes då Marianne var nio år, vilket var något ovanligt på den tiden.
– Mor orkade inte längre, far var charmerande, men i ärlighetens namn ganska bohemisk. Det var min mor som såg till att vi hade det bra, jag beundrar henne oerhört för det. Marianne led med sin lillebror för att han hade svårt att hänga med i skolan. Hon tyckte det var orättvist och visste att han var allt annat än dum. Det visade sig längre fram att brodern var dyslektiker, vilket är en viktig anledning till att hon engagerat sig mycket för att hjälpa unga med läs- och skrivsvårigheter. Det finns till och med ett Marianne Bernadotte Centrum på Karolinska Institutet i Stockholm, med inriktning på dyslexi och barnögonsjukdomar. Var kommer Mariannes dramatiska ådra från? – Kanske från min far, han var mycket teater hela han, säger hon och tillägger med en kärleksfull glimt i ögonen att han till och med kunde trolla. Ja, kanske var det rentav faderslängtan som drog henne till scenen. Hon tog sina första steg i karriären på Fredriksdalsteatern i hemstaden Helsingborg som tonårsflicka. Och kom in på Dramatens elevskola då hon var 21 år. Hon var skolkamrat med bland andra Yvonne Lombard och Meta Velander. De är förresten vänner än i dag. Marianne, som då hette Lindberg i efternamn, regisserades för övrigt av en ung Ingmar Bergman och var så lovande att Orson Wells ville ha med henne i en film. Men hon var så upptagen på teatern att det inte blev något med det. Marianne var den enda i sin kull på elevskolan som fick fast engagemang på Dramaten efteråt. Dessutom hade hon mött sina barns pappa, diplomatsonen och uppfinnaren Gabriel Tchang. De fick tre barn tillsammans på fem år. Att ta ledigt fanns inte på kartan, inte ens då deras lille tvååring så tragiskt gick bort i komplikationerna efter en vaccination mot kikhosta. – Men jag hann dit i tid, säger hon medan ögonen tåras stillsamt. Att förlora ett barn är det svåraste man kan vara med om. Marianne var till och med tvungen att spela samma dag sonen begravdes. Där handlade det verkligen om att ”the show must go on”. Och ett helt år var hon på turné med Riksteatern eftersom Dramaten skulle restaureras. Teatern krävde allt.
– Jag tror det är svårt att vara gift med någon som har ett kall, konstaterar hon. Då hon och Sigvard gifte sig slutade Marianne på Dramaten. Han ville ha en fru som han kunde äta middag med om kvällarna. Marianne upprepar orden och det märks att de gick in i henne. – Men han kunde ju fortsätta med sin design, säger hon, mest som ett konstaterande. För det finns inte ett uns av bitterhet i hennes röst. Jag undrar om det inte var svårt att avstå från teatern, hon svarar att längtan sjönk undan efter hand. Dessutom fick hon mera tid till sina barn, parallellt med att hon bidrog till försörjningen som chef för presentavdelningen på NK. Hennes svärfar, Gustaf VI Adolf, och Marianne stämde bra överens från första stund. Ibland lagade hon mat i köket på Kungliga slottet, och det hände att han var med och hjälpte till. Vid kungens 80-årsdag var Marianne ny i familjen och Sigvard tog henne till mästerdesignern Pierre Balmain i Paris. Hon berättar lyriskt om en orange sidenklänning. Nu lät de dock sy upp den i gräddvitt för just det tillfället. Men Balmain gav henne den orangefärgade i gåva. Den passade perfekt, hon råkade ha exakt samma mått som mannekängerna i modehuset. I höst visas ett femtiotal av Mariannes välskräddade kläder på Millesgården i Stockholm. Men främst handlar hennes liv om att hjälpa andra, hon säger ödmjukt att hon försökt göra nytta och att det ena lett till det andra. Bland annat var det hon som marknadsförde permobilen, som underlättar tillvaron för så många. Beträffande sin kommande födelsedag är hon inte så mycket för att fira, utan tar det som det faller sig, precis som det mesta gör i livet. För fyra år sedan miste Marianne sin äldste son i cancer. Vi låter tystnaden tala för sig själv. Sedan berättar hon om de små barnbarnsbarnen som är i full färd med att upptäcka världen.
Vi brukar se henne i kungliga sammanhang, tidlöst sköna Marianne Bernadotte, som vid 90 plus fortfarande slår knockout på de flesta. Hon är ju inte bara en tidigare Dramatenstjärna och filantrop utan också en inspirerande stilikon i kreationer från Paris klassiska modehus.
Nu visas en mängd av Mariannes privata klänningar på Millesgården i Stockholm. Utställningen öppnar tidigt i vår och pågår en bit i juni. Så nu vi njuta på nära håll av de exklusiva skapelserna från Chanel, Balmain och Dior.
Särskilt mästerdesignern Pierre Balmain stod hennes hjärta nära, som även var en personlig vän till henne och maken, formgivaren Sigvard Bernadotte. Inför hennes svärfars, ”gamle kungen”, Gustaf VI Adolfs 80-årsdag reste hon och Sigvard till Paris för att låta sy upp en klänning hos Balmain.
Marianne föll för en ljuvlig orange sidenklänning, men lät beställa den i gräddvitt eftersom det passade bäst till det speciella tillfället. Då de gick därifrån fick hon med ett paket i gåva – där låg den orangefärgade. Mästaren hade ju sett hur förtjust hon blivit och så råkade Marianne så lämpligt ha exakt samma mått som modehusets mannekänger. Den färdiguppsydda satt således som en smäck.
Båda klänningarna ingår i utställningen och Marianne har förresten nästan samma mått än i dag. – Just de kan jag inte ha, men inte är det långt därifrån, säger hon lite förtroligt till Svensk Damtidning.
Alltid lika tjusig. Marianne Bernadotte i vacker aftonklänning under Kerstin Sandels flotta fest på Operan häromveckan.
Hovet har fyllt på i den kungliga kalendern och kronprinsessan Victoria går en spännande vår till mötes. Ett av hennes uppdrag är att vara med under invigningen när Marianne Bernadotte visar upp sina makalösa Haute Couture-klänningar på Millesgården.
Som vi tidigare berättat ställer kungafamiljens stilikon Marianne Bernadotte ut sina fantastiska klänningar mellan 17:e mars och 11:e juni. Utställningen får fått namnet ”Chanel, Balmain, Dior. Marianne Bernadotte – en stilikon” och besökarna får på nära håll se modekreationerna skapade av världens främsta coutureskapare. Marianne Bernadottes garderob är omtalad och hennes djärva men eleganta stil väcker fortfarande uppmärksamhet.
För kronprinsessan som är så mån om familjen och traditionerna är det givetvis en självklarhet att vara med och visa sitt stöd under invigningen.
Efter den långa familjesemestern har Victoria verkligen dragit igång den kungliga arbetsvåren med besked. I söndags firande hon sin namnsdag ute på borggården på Kungliga slottet och dagen efter det närvarade hon och Carl Philip vid en minnesstund i Finlandsparken. Och i eftermiddag får vi se henne igen!
Vid klockan 16 anländer kronprinsessan nämligen till Millesgården i Stockholm för att inviga släktingen Marianne Bernadottes utställning ”Chanel Balmain Dior, Marianne Bernadotte – en stilikon”.
Grevinnan Marianne Bernadotte var gift med kungens farbror Sigvard Bernadotte. Hon och kronprinsessan har alltid haft en nära relation.
Marianne Bernadottes garderob innehåller många skatter och i den här utställningen får besökarna se hennes dyrgripar på nära håll. Att det dessutom är Victoria som kommer att inviga utställningen betyder förstås mycket för Marianne.
– Det är jätteroligt att kronprinsessan kommer, säger hon.
Invigningen kommer att inledas med att Victoria får en rundtur av museichefen Onita Wass och styrelseordföranden Peter Egardt. Utställningen äger rum i Konstnärshemmet på Övre terassen och efter att kronprinsessan har tittat lite på all haute couture kommer hon att hålla ett litet tal.
Följ invigningen här på svenskdam.se eller via vårt Instagramkonto @svenskdamtidning.
Grevinnan Marianne Bernadotte har en helt fantastiskt garderob. Det tycker inte minst de ansvariga ute på Millesgården i Stockholm som för något år sedan valde att ställa ut hennes kläder för allmän beskådan.
Utställningen, som fick namnet ”Chanel, Balmain, Dior. Marianne Bernadotte – en stilikon”, öppnades av kronprinsessan Victoria.
Vi ser tillbaka på kläderna som var med i utställningen! se bilderna här!
Kronprinsessan Victoria har just anlänt till Millesgården i Stockholm. Hon är på plats för att inviga släktingen Marianne Bernadottes nya utställning ”Chanel, Balmain, Dior. Marianne Bernadotte – en stilkon”. En fin gest som visar att hon bryr sig om relationen dem emellan.
Klänningarna från grevinnans moderiktiga liv är uppställda i Konstnärshemmet och Victoria strålar i takt med den, förvånansvärt varma, eftermiddagssolen. Det märks att den här utställningen och kungafamiljens grand old lady betyder mycket för henne.
Kronprinsessan Victoria invigde modeutställningen med Marianne Bernadottes kläder som just nu visas upp på Millesgården. Och själv valde hon att klä sig i några modeklassiker.
Se alla bilder från dagen då släktingarna Marianne Bernadotte och kronprinsessan Victoria umgicks.
Kronprinsessan Victoria var på plats på Millesgården under torsdagen. Hon höll ett kort och fint tal, och efteråt hände något som förvånade kronprinsessan.
Det är sorg i kungafamiljen. Greve Oscar Bernadotte, 96, har mist sin älskade livskamrat Margot Ekelund som begravs idag i Gustaf Adolfskyrkan på Östermalm i Stockholm. Så sent som i juli fanns Margot vid sin ”Oscis” sida under kronprinsessan Victorias 40-årsfirande på Stockholms slott.
Margot och ”Oscis” var med och firade kronprinsessan Victoria på Stockholms slott när hon fyllde 40 i juli.
Margot Ekelund blev nästan 96 år gammal och hennes bortgång sätter punkt för en unik kärlekshistoria. Hon och Oscar var bara 19 år när de träffades på ett ”skutt” hos hans kusin Gunnila (senare hustru till kungens farbror Carl Johan Bernadotte).
De blev förälskade, men fick vänta ända tills de var 79 innan de kunde bli ett par. Trots det hann de ändå få 16 fina år tillsammans.
– Det var kärlek vid första ögonkastet och jag trodde att vi skulle gifta oss, men så blev det inte, berättade ”Oscis” när Svensk Damtidning träffade honom och Margot förra hösten.
”Oscis” Bernadotte sörjer sin älskade Margot. I söndags skulle hon ha fyllt 96 år.
– Nej, för jag var tvungen att flytta upp till Boden, där min pappa var chef över ett regemente, fyllde Margot i. Hon gifte sig senare med officeren Ove Ekelund och fick tre barn, medan ”Oscis” gifte sig med Ebba Gyllenkrok. I sitt andra, 40 år långa, äktenskap var han gift med Gertrud Ollén.
Men Margot och Oscar, som är syssling till kungens pappa, sågs ibland på tillställningar hos gemensamma vänner, och när de möttes vid millennieskiftet var hon änka och han änkling. Margot tog mod till sig och bjöd hem honom på lunch.
– Det var bara att ta vid där vi slutade. Känslorna bara fanns där.
Men nu är hans Margot borta. Marianne Bernadotte och ”Oscis” 101-åriga syster Dagmar von Arbin är på plats vid begravningen för att stötta honom i denna svåra stund.
I denna retrospektiva utställning får vi följa konsten och den bakomliggande drivkraften hos en av landets främsta och mest kända samtida konstnärer – från krigsårens 1940-tal till den sannolikt sista målningen av Peter Dahl 2016 – ett trippelsjälvporträtt. Vernissagen var synnerligen välbesökt och till allas enorma glädje och stora lycka var, förutom alltid lika stiliga och trevliga Marianne Bernadotte, konstnären själv på plats! Utställningen pågår till och med den 19 augusti.
Eleganta och trevliga Marianne Bernadotte med museichefen Elsebeth Welander- Berggren som hälsade välkommen.
Konstnären Peter Dahl med hustrun Tina Hamrin Dahl samt Peters son Christoffer Dahl, gästkurator och redaktör för exklusiva boken Peter Dahls världar.
Konstnären Ardy Strüwer med dottern Ardina som är journalist.
Eleganta damerna Yvonne Ekdahl och Kerstin Rylander- Wänersjö.
Söta skolöverläkaren Sophie Ekman och maken Elon på plats.
Owe Thörnqvist med sin käresta Berit Gullberg. Till vänster Owes nye kapellmästare Jonas Thorell med lilla dottern Sonja.
Louise Lyberg välkom- nades av Sven-Harry Karlsson.
Hans Dalborg, tidigare styrelseordförande i Nordbanken och tidigare ordförande i styrelsen för Kungliga operan. Kom med dottern Sofia och barnbarnet Greta, tre år.
– Peter Dahl är en fascinerande person och konstnär, sa makarna Mia och Sten Linde.
Kulturella väninnorna Anita King och Agneta Mogren.
Detta är en premiumartikel och tillgänglig för dig som är en del av Svensk Dam Plus
Marianne Bernadotte var i vanlig ordning magiskt vacker, kvällen till ära i klänning från Balmain, när hon gästade en galamiddag på Sheraton Hotel i Stockholm. Festen anordnades för femte gången i samarbete mellan diplomatiska kåren samt skolöverläkare Sophie Ekman och doktor Elon Ekman och ambassadörer från nästan 40 länder samlades. Menyn, komponerad av tv-kocken Mischa Billing, bestod av västerbottenpannacotta med gräslök, oxfilé med potatis- och getostmos samt chokladmousse med nötter och sherrykompott. Under middagen underhöll spelmän och Akademiska folkdanslaget, och kvällen avslutades med salsaorkester och dj.
Grevinnan Marianne Bernadotte, i klänning från Balmain, välkomnades av Sophie Ekman, i klänning från Lars Wallin, med dotter Louise som även hon är läkare.
Gästerna hälsades välkomna av spelmän från Akademiska folkdanslaget.
Grevinnan Monica Bonde med Björn Tarras-Wahlberg.
Förra statsfrun Louise Lyberg och diplomaten Jan Mårtenson med hustru Ingrid.
Staffan Carlén och Berndt Arell, före detta museichefer, med Mari Schaub, advokat.
Rysslands ambassadör Victor Tatarintsev med hustru Irina. Victor pratar flytande svenska!
Presidenten för Diplomatic Spouses Club of Sweden är Egyptens Mrs Reem Maguid, som lagt ner mycket stort arbete och energi på denna gala. Här med sin man ambassadör Mr Alaa Hegazy.
Lika gamla eller unga är filantroperna, väninnorna Marianne Bernadotte och Kerstin Rylander-Wänersjö.
Blekinges landshövding, tidigare finansborgarråd Sten Nordin med hustru Hanna Hesser Nordin.
Från Christinaskolan kom Fredrica Allbäck, student, Amanda Schütz, vd, och Charlotte Ekehult, skolsköterska.
Kammarherre Christer Lignell med Guatemalas respektive Gabons honorärkonsul, Margareta Eidensten och Jan Hartzell.
Botswanas ambassadörspar Lameck Nthekela och Ikanyeng Manka.
Allan och Monica Fogstrand – kvinnan som tog de elektriska blockljusen till Sverige.
Pirjo Soppi-Sandell, tidigare president i International womens club, med maken Petri.
Marianne Bernadotte, skådespelare, filantrop, grevinna och änka efter formgivaren Sigvard Bernadotte har genom åren burit många exklusiva plagg, främst från modehusen Chanel, Dior och Balmain. Paret Bernadotte var även vänner med modeskaparen Pierre Balmain, vilket gav Marianne chansen att bära många av designerns kreationer och det är just en Balmain-klänning Marianne har på sig här vid Ambassadörsmiddagen på Sheraton Hotell.
Här tillsammans med Sofie Ekman, i Lars Wallin, och dennes dotter Louise Ekman vi Ambassadörernas stora galamiddag, med ambassadörer från nästan fyrtio länder, på Sheraton Hotell i Stockholm.
(På översta bilden är Marianne tillsammans med sin väninna Kerstin Rylander-Wänersjö.)
Grattis Marianne, du är veckans vackraste vimlare!
– Gud vad roligt, vad glad jag blir! Tack så hemskt mycket!
Du är vacker som en dröm i din svarta, hellånga klänning från Pierre Balmain, berätta om den?
– Jag älskar den klänningen och vet du, det var också den klänning som Sigvard tyckte allra mest om, det är hans favorit bland mina klänningar. Jag har inte burit den på länge så det kändes lite speciellt och jag tänkte mycket på att den var Sigvards favorit, att han tyckte jag var väldigt fin i den.
Du har länge haft en personlig och varm relation med Pierre Balmain, ni träffades i Paris i början av 60-talet. Berätta!
– Jag och Sigvard var i Paris och vi träffade Pierre och blev vänner direkt. Det här är en av de första klänningarna jag har fått från honom.
Du strålar verkligen och ser ut att må hur bra som helst, snälla ge oss dina skönhetsknep!
– Det går snabbt kära du, haha! Jag har inga alls, tvärtom är jag oerhört slarvig med mig själv, det är sant. Jag sminkar mig själv, har jag alltid gjort. Jag var vid teatern i många år och där blev vi sminkade av Arne Lund och hans sminköser på Dramaten, då snappade jag upp ett och annat. Men jag sminkar mig väldigt sällan, till vardags har jag inget smink alls.
Då måste du ha fantastiska gener för du är otroligt vacker, din hy strålar verkligen. Ansiktsbehandlingar måste du väl ändå unna dig?
– Jo, det gör jag ibland men inte ofta. Jag går och får mina fransar permanentade så att de ska ha lite kulör på sig, och så fixar jag håret hos min gode vän Mats på Salong Mats på Artillerigatan. Han har fixat mitt hår i över 50 år. Men mest är det nog bra gener och så har jag höga kindben, vilket är bra att hänga upp på! Men Maria du kanske har något tips på en bra kräm med lite lyster och färg i, min har precis tagit slut. Jag har en från Yves Saint Laurent som jag använder och tycker om, den har jag när jag ska gå på fest, men det vore roligt att testa en ny sort.
Jag tycker om Lancômes färgade krämer som man ”touchar” på ovanpå sin dagkräm. Den kan jag rekommendera.
– Toppen, då ska jag ta mig ner till NK och köpa den på en gång, tusen tack!
Tack för den trevliga pratstunden Marianne och ta hand om dig nu!
– Det är jag som ska tacka, du gjorde min dag!
Marianne Bernadotte och danske kläddesignern Erik Mortensen, som tog över modehuset efter att Pierre Balmain gått bort.
I klänning från Per Engsheden och päls från Pierre Balmain.
Från utställningen på Millesgården för några år sedan, Mariannes fantastiska klädkollektion i haute couture designad bl a av modegiganterna Pierre Balmain, Christian Dior och Yves Saint Laurent.
103 år. En imponerande ålder. Och en ålder som kungafamiljens “grand old lady”, Dagmar von Arbin, uppnår idag. Hon är äldst i Bernadottesläkten och är ofta inbjuden till slottet. Dessutom är hon en självklar gäst när det vankas kungliga bröllop och dop.
Vi vet hur hon firar sin födelsedag!
– Dagmar är i fin form och firar med barn och barnbarn hemma i Bromma, säger en av hennes nära släktingen till Svensk Damtidning.
Dagmar och Marianne Bernadotte slår ofta följe på olika kungliga tillställningar.
Dagmars farfar var prins Oscar Bernadotte, Greve af Wisborg, äldste bror till kung Gustaf V. Hon är alltså syssling till nuvarande kungens far. Förra året såg vi henne på prinsessan Adriennes dop men Dagmars 2018 kantades också av sorg.
I november avled nämligen hennes lillebror Oscar “Oscis” Bernadotte. Han blev 97 år gammal. Begravningen ägde rum i Rasbo kyrka, strax utanför Uppsala, och Dagmar gick dit i sällskap av sina döttrar Madeleine De Geer och Cattis von Arbin. Dessutom fanns nästan hela kungafamiljen där som stöd och för att hedra sin kära släkting.
Dagmar på prins Nicolas dop. Hedersplatsen bakom prinsessan Madeleine.
I 11 år var Dramaten grevinnan Marianne Bernadottes andra hem. Efter giftermålet med Sigvard Bernadotte lämnade hon dock scenen för ett stillsammare liv. Men längtan till teatern har aldrig lämnat Marianne, det blir alldeles tydligt när Svensk Dam besöker nationalscenen tillsammans med henne.
Hon tar sceningången in på Dramaten. – Jag hör ju hemma här, säger Marianne Bernadotte, 94, som om det vore den naturligaste sak i världen. Här är den kungliga familjens Grand Old Lady välbekant även om hon hette Marianne Lindberg på den tiden. Hennes steg får en särskild svikt när hon nämner sitt flicknamn för personalen vid entrén. Som om alla gångna decennier suddas ut och Marianne främst är skådespelerska på Kungliga Dramatiska Teatern. En våning upp, på Café Pauli, öppnar man speciellt för den kända aktrisen. Marianne Lindberg var bara 21 år när hon började på teaterns elevskola, uppfylld av att viga sitt liv åt konsten. Hon hyllades för sina rollgestaltningar från första stund och är den äldsta som finns kvar av Ingmar Bergmans skådespelare.
Svensk Damtidnings Kristina Svedell besökte Marianne Bernadottes gamla arbetsplats, tillsammans med grevinnan själv.
– Åh, Runda rummet, säger Marianne njutningsfullt och låter blicken glida hemtamt över väggmålningarna. Hon berättar att de brukade repetera här och tiden mellan då och nu känns väldigt kort. Marianne minns balettlektionerna, allvaret och den totala hängivenheten. Så säger hon med ens att hon våndas över att hon inte stannade längre vid Dramaten och återgäldade mer till Thalia, teatergudinnan i den grekiska mytologin, ni vet. Marianne var för övrigt den enda i sin kull som fick fast anställning efter elevtiden. – Mitt hjärta finns ju här, betonar hon och tillägger med allvarsam glöd att hennes tillvaro på Dramaten var på liv och död och att hon tillbringade elva år här.
En hyllning till Inga Tidblad
Första gången Marianne Bernadotte stod på stora scenen var 1946 då hon gestaltade Ariel i en hyllning till Inga Tidblad, som i ungdomen debuterat i samma roll. Marianne lyser upp vid minnet. Det känns speciellt att sitta här med henne, med öppen dörr mot marmorfoajén. Hon har arbetat med alla de stora och talar vardagligt om Alf Sjöberg, Olof Molander och Mimi Pollack för att nämna några av de alltmer bortglömda regissörerna. Marianne har spelat mot Anders de Wahl, Inga Tidblad och jämnåriga Jarl Kulle. De kysstes massor av gånger på scenen, hon och Jarl, både innerligt och kyskt beroende på rollerna. Men närmast av alla stod hon Allan Edwall.
Shakespeares Trettondagsafton med Marianne som Ariel och Inga Tidblad som Viola. Till höger ses Dramatens första kvinnliga chef Pauline Brunius.
– Det fanns ett konstnärligt syskonskap mellan oss, vi spelade till och med bror och syster i en skolpjäs, Harlekino och Harlekina, som Elise Fisher, Ingmar Bergmans första fru skrivit. Man kunde ana Allans själ, förklarar hon och avslöjar att de hade en teaterförälskelse. Den gick inte att undgå, det ligger i själva yrket, tillstår hon med ett mjukt leende. – Men jag var gift och dessutom en flicka som höll på mig. Hade vi inlett något så hade det blivit livsfarligt, för känslorna mellan oss var av det slaget.
Marianne minns Dramatentiden med glädje – men det var också år med nästan omänskliga arbetsvillkor.
Marianne gifte sig 1948 med uppfinnaren Gabriel Tchang och fick tre barn på fem år. Robert, Richard och dottern Marielle, den enda som nu lever. Lille Richard fick aldrig växa upp, han avled i komplikationerna av kikhostevaccination, bara ett år och några månader gammal. Den kväll han dog stod Marianne på scenen, men hon hann hem till honom innan han somnade in. Och hon gick i princip raka vägen från hans begravning till Dramaten för ännu en föreställning. Det var aldrig någon diskussion om saken och rollerna krävde det. – Villkoren var omänskliga, säger hon med tårar som långsamt rinner utmed kinderna.
– När man var mitt uppe i det så tänkte man inte, pliktskyldigheten var så stark. Det var en ändlös och plågsam period.
Marianne stod för försörjningen
Dessutom stod Marianne för familjens försörjning och var väl insatt i vikten av att arbeta. Hon beundrar fortfarande sin mamma som skapade en hållbar tillvaro som ensamstående förälder och gav Marianne och hennes lillebror en god uppväxt. Fadern försvann mer eller mindre ur deras liv när Marianne var tio år. Men när han väl dök upp så var det fest, lite av samma verklighetsflykt teatern erbjuder. – I den mån jag har någon konstnärlig ådra så kommer den från honom, säger hon ödmjukt.
Ingmar Bergman var ingen demon
Hur var det att jobba med Ingmar Bergman? – Vi fick en underbar kontakt! Han var okonventionell och hade en hypnotisk förmåga på oss skådespelare. Och någon demon var han då rakt inte där han satt i sin basker. – Jag hade tröttnat på att spela vackra flickor och i Ingmars regi fick jag äntligen gestalta en ung kvinna som man kunde gå in i själen på. Hon tillägger i förbifarten att den nötta baskern skulle ha mått bra av en tvätt. I samband med Dramatens ombyggnad i slutet av 1950-talet reste Marianne landet runt med Riksteatern. Hon längtade ständigt hem till barnen och var outsägligt trött och sliten efter alla år då hon arbetat i stort sett utan uppehåll. Dessutom började äktenskapet knaka i fogarna. Påfrestningarna blev alltför stora.
Marianne och Sigvard i dansens virvlar 1964.
Det var då blixten slog ned – hon och kungasonen och formgivaren Sigvard Bernadotte förälskade sig ohjälpligt i varandra en sommarkväll i Båstad 1957. Sedan den stunden var det de för evigt, vilket förde med sig att Marianne kom att lämna teatern.
Lennart Nilssons klassiska bild av greveparet i hemmet 1967.
– Sigvard ville ha en fru att äta middag med om kvällarna, det klargjorde han från början och då kunde jag inte stå på scenen. Jag fick ju välja. – Men det behövdes mycket kärlek för att fylla tomrummet efter teatern, säger hon. Och tänk, jag har nog aldrig hört så mångbottnade ord uttalas ens i det här huset.
Född: I Helsingborg 1924. Familj: Dottern Marielle Lagergren, fyra barnbarn och fyra barnbarnsbarn. Bor: På Östermalm i Stockholm. Gör: Tidigare Dramatenstjärna, filantrop och medicine hedersdoktor i Bologna och Karolinska Institutet i Solna.
